Vänsterpartiet Västervik

Västervik tar ekonomiskt ansvar för länet

Under torsdagen genomförde Ung Vänster Kalmar län ett extra årsmöte för att välja in fler intresserade i distriktsstyrelsen. 2 nya ledamöter samt 4 ersättare valdes.

Från Ung Vänster Västervik blev Hanna Hedqvist invald som ordinarie
ledamot samt gavs ansvaret som kassör för hela Kalmar län.
Nina Tuncel, Västervik blev ersättare.

- Mycket roligt och bra, både för Västervik och de duktiga tjejerna som
finns här, att de får vara med och påverka hela länet, kommentarer
Magnus Stavbom, som är V ordförande i Västervik och samordnar Ung
Vänster i hela länet.

Övriga invalda: Marcus Johansson, Oskarshamn, ersättare; Daniel
Gunnarsson, Borgholm, Manne Fyhr, Oskarshamn, Maria Fällgren, Oskarshamn.

- I distriktet finns nu 6 av 12 kommuner representerade, vilket är bra
för debatten och kommande beslut, konstaterar Magnus Stavbom.

Ung Vänster Västervik planerar även inför sitt kommande årsmöte som
kommer att hållas den 10 januari.

För ytterligare upplysningar:
Josefin Erlandsson, tel: 076 552 7289, e-post: josefin.erlandsson@ungvanster.se
Ordförande Ung Vänster Kalmar län

Magnus Stavbom, tel: 073 029 5498, e-post: magnus.stavbom@vansterpartiet.se
Samordningsansvarig Ung Vänster Kalmar län

Eurokrisen förändrar flera europeiska länder i grunden. En generation
ungdomar i Sydeuropa förvisas till arbetslöshet och fattigdom, berövade sina
framtidsutsikter. Från Irland och Baltikum emigrerar arbetslösa i tiotusental.
Välfärdssystem och fackliga rättigheter som har tagit årtionden av mödosamt
fackligt och politiskt arbete att bygga upp rivs nu ner över en natt när nya
krispaket manglas fram i Bryssel. Representanterna från EU och IMF reser ut i
medlemsländerna för att övervaka att diktaten följs.

Krisen skylls på löntagarna som sägs ha fått för höga löner och på välfärden som har fått kosta för mycket. Så läggs ansvaret över från den politiska eliten och de ekonomiska makthavarna på de vanliga medborgarna. Så bekvämt! Då behöver man inte ta ansvar för att euron både har bidragit till att skapa krisen och nu till att förvärra den när länder påtvingas en penningpolitik som inte alls passar dem. Banker som var med och skapade skulderna och lånebubblorna kan fortsätta stoppa vinsterna i egen ficka medan förlusterna skickas till skattebetalarna. I skuggan av privatiseringarna, neddragningarna i välfärden och stödpaketen till bankerna ökar klassklyftorna och arbetslösheten. Så också i Sverige.

Enligt EU finns bara en väg framåt. Euron och bankerna ska räddas till varje
pris. Priset är högt för välfärden. Men priset är också högt för demokratin. När
Greklands premiärminister ville låta folket rösta om de dramatiska
samhällsförändringar som nu står för dörren fördömdes han unisont som oansvarig.
Demokratin kan störa marknaden – det får inte ske, lät resonemanget. Snart är
Papandreou utbytt av en teknokrat som har varit vice centralbankschef för ECB,
eurons centralbank. Den nye premiärministern i Grekland är inte vald i något
allmänt val. Inte heller Mario Monti i Italien är folkvald. De är tillsatta för
att genomföra diktaten från Bryssel utan de besvärande politiska band till
väljarna som det innebär att vara folkvald. Teknokraterna ska styra så att
marknaden blir nöjd.

De avgörande framtidsbesluten flyttas nu raskt över till Bryssel. Den så
kallade europeiska terminen innebär att byråkraterna i Bryssel ska
förhandsgranska medlemsländernas statsbudgetar. Att förändra kollektivavtalen i
Spanien och avskaffa den generösa förtidspensionen i Danmark är bara två av
deras senaste påbud.

Men det räcker inte. Med Euro plus pakten ska ländernas ekonomier styras,
central fackliga förhandlingar motverkas, löneutvecklingen hållas igen och
kostnaderna för sjukvård och pensioner ses över föreskriver unionen.

Men det räcker inte heller. Med de sex nya EU-lagarna om ekonomisk styrning
ska euroländer som inte skär ned i välfärden snabbt nog bötfällas med
miljardbelopp. Denna utveckling hejas på av vår svenska regering som gärna vill
att den svenska ekonomiska politiken ska fjärrstyras från Bryssel. Men var det
inte precis det vi röstade nej till i folkomröstningen om euron 2003?

En verklig lösning på Eurokrisen måste innebära att finanssektorn regleras,
att länder får en möjlighet att lämna euron och att demokratin värnas. Inte att
EU tar över.

Jonas Sjöstedt, Riksdagsledamot och partiledarkandidat för Vänsterpartiet

Västerviks-Tidningen, 2011-12-03

http://www.vt.se/opinion/debatt/?articleid=6188238

Vi i den rödgröna politiska majoriteten arbetar för att alla patienter i
landstinget i Kalmar län ska få den mest tillgängliga, trygga och säkra
sjukvården som finns i Sverige. Alla ska ha rätt till en köfri vård efter behov
och en god hälsa på lika villkor. Detta återspeglas när vi nu har presenterat
vår sjätte gemensamma budget. Vi tar ansvar för sjukvården även i svåra
tider!
Med minskade skatteintäkter och minskade statsbidrag går landstinget en tuff
tid till mötes. Men med fokus på en jämlik och jämställd vård görs ändå flera
satsningar för att möta framtiden. Vi prioriterar vården av äldre och påbörjar
ett kvalitetslyft. Sju miljoner avsätts årligen för att förbättra vården för
multisjuka äldre med särskilda äldreteam, äldresamordnare och
läkemedelsgenomgångar som viktiga pusselbitar.
Vi kommer också att förstärka såväl hjärtvården som dialys- och cancervården.
För att möta det ökade behovet av hjärtundersökningar så gör vi en stor satsning
på ny utrustning och nytt laboratorium. Vi möter också det ökande behovet av
bloddialyser med reinvestering i dialysutrustning vid länet tre sjukhus. Inom
cancervården satsar vi inte bara på en ny klinik i Västervik och Kalmar, utan
också på ett vårdkontrakt för att förkorta väntetider och bättre involvera
patienterna i vårdprocessen.
I budgeten finns också pengar avsatta för framtidssyftande
samhällsinvesteringar. Bland annat i form av köp av vindkraft med tanken att
hälften av landstingets elförbrukning ska komma från egenägd vindkraft. Det är
inte bara ett viktigt steg för att påskynda klimatomställningen utan även en
investering för att minska våra elkostnader och frigöra pengar till
sjukvård.
Vi utlovar också en historisk satsning på kollektivtrafiken. En väl utbyggd
kollektivtrafik är viktig för att hela regionen ska leva och ska hålla så hög
kvalitet att buss och tåg ses som ett fullgott alternativ till bilen. Det är ett
miljövänligt transportmedel som möjliggör arbets- och utbildningspendling och
turism. Satsningen innehåller såväl tätare busstrafik mellan kommunhuvudorterna
som en utbyggd tågtrafik och pendeltågstrafik.
Vi i den rödgröna majoriteten vill arbeta för en långsiktigt hållbar,
jämställd och solidarisk sjukvård. Vi är stolta över att trots svårare tider
kunna presentera en budget där vi fortsätter resan mot Sveriges säkraste vård
och Sveriges nöjdaste patienter.

Över 1,5 miljon! Det blir kostnaden per arbetstillfälle om regeringens
främsta jobbreform i höstbudgeten får den effekt som Anders Borg hoppas på. Han
hoppas nämligen på att den sänkta restaurangmomsen ska leda till 3 500 nya jobb.
En utvärdering som gjordes nyligen av motsvarande sänkning i Finland visade dock
att antalet nya jobb i själva verket blev… noll (0)!!!

Ändå försöker man framställa det som en jobbsatsning. Vilket skämt! Sanningen
är helt enkelt att det hela är ett beställningsjobb från Sveriges Hotell- och
Restaurangföretagare, som i år utsetts till årets lobbyorganisation för just
kampanjen för sänkt restaurangmoms. Branschen vill öka vinsterna – då lyder
regeringen.

I Vänsterpartiets budget i riksdagen ligger istället satsningarna på jobb i
välfärden. De 5,4 miljarder som regeringen lägger på att öka vinsterna för
restaurangföretagarna går i vår budget till en större generationsväxling i
arbetslivet, vilket innebär att 25 000 nya undersköterskor, lärare,
sjuksköterskor och så vidare kan anställas i välfärdssektorn. Det är en riktig
jobbsatsning!

Kaj Raving (V)

Västerviks-Tidningen, 2011-10-13

http://www.vt.se/opinion/torget/?articleid=6118319

”Beslutet togs trots ett bristfälligt underlag och vi har inte sett någon
egentlig handlingsplan för hur den ordinarie skolan skall kunna inkludera alla barn, vilket vi tycker är anmärkningsvärt.”

Resursskolorna kommer att läggas ner. Det har väl inte undgått någon att det
finns delade meningar om resursskolornas vara eller icke vara. Det som dock är
ovanligt är att en fråga splittrar blocken i den utsträckning som detta har
gjort.

Moderaterna och Socialdemokraterna har i denna fråga suddat ut partigränserna
och tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet röstat för en nedläggning. M
och C har deklarerat att det här inte är någon stor fråga för dem, medan S har
hävdat att det är en principiellt viktig fråga för dem, att alla barn skall gå i
den ordinarie skolan. Alla ska med, är ju en av Socialdemokraternas
paroller.

Det här är dock en mycket viktig och stor fråga för oss i Folkpartiet,
Kristdemokraterna, VDM och Vänsterpartiet. Vi vill ha kvar resursskolorna. Vi
ser ingen motsättning i att utveckla den ordinarie skolan så att kompetensen
finns att inkludera så många barn som möjligt och att ha kvar resursskolorna och
lägga ett utvecklings- och utvärderingskrav på dem. Beslutet togs trots ett
bristfälligt underlag och vi har inte sett någon egentlig handlingsplan för hur
den ordinarie skolan skall kunna inkludera alla barn, vilket vi tycker är
anmärkningsvärt. Förvaltningsledningen hävdar att man inte kan ta fram en
handlingsplan förrän det politiska beslutet är taget. Trots att hälften av
kommunens partier var emot en nedläggning, togs ingen hänsyn till det.

Våra barn och ungdomar är vår framtid och samhällets viktigaste
byggstenar.

”Alla ska med”-tanken ställer vi alla fyra upp på. Men om det innebär att
alla ska stöpas i samma form, så får den visionen allvarliga konsekvenser
eftersom barn och ungdomar har olika behov, olika färdigheter, talanger, sociala
och psykosociala förutsättningar. Det finns barn och ungdomar som har en
allvarlig grad av särskilda behov, de är inte många, en handfull varje läsår.
För dessa barn och ungdomar krävs en fingertoppskänsla hos personal och lärare
och en röd tråd i handling, tydlighet och förhållningssätt för att ingen skall
falla mellan stolarna. Denna fingertoppskänsla kan vara livsavgörande för om,
”alla ska med”-tanken, skall bli lyckosam.

Många gånger handlar arbetet också om att inkludera hela familjen, för att
barnets situation skall utvecklas på ett positivt sätt. Alla barn klarar inte av
att vara en del i en större grupp. Även om man under en del av skoldagen har
möjlighet att vara i en mindre grupp så har man gemensamma raster, man skall gå
till matsalen där det många gånger kan vara stökigt med mycket ljud och oväsen.
Orsaker som dålig självkänsla och social fobi är vanliga orsaker till att barn,
ungdomar, människor har svårigheter att ingå i en större grupp. Till och med en
grupp på mellan fem och tio individer kan bli för mycket. Så när man använder
begreppen inkludering och exkludering på fel sätt, det vill säga inkludering
nämns i positiva ordalag och exkludering i negativa ordalag, så är risken att
man inte ser eller förstår att det för många, kan vara exkluderande att
tvångsinkluderas i en grupp där man inte känner sig trygg och där man inte får
sina specifika behov tillgodosedda.

Vi har också tagit beslut om att i kommunen arbeta efter idén, om den
“lärande organisationen”. Det vill säga att man lägger högt värde på att ha ett
underifrånperspektiv. Det underifrånperspektivet har vi saknat i detta ärende.
Man har inte lyssnat tillräckligt mycket på vare sig personalen ute på
resursskolorna eller de lärare som arbetar ute i den ordinarie skolan.

Nu är det inte så att alla i barn- och utbildningsnämnden i M och S var för
en nedläggning. Det fanns kritiska röster och vi upplevde att flera var mycket
obekväma i att rätta in sig i ledet. Hade alla röstat efter sin egen övertygelse
så kunde resultatet blivit ett annat.

Sedan är ju Gunnar Janssons (S) uttalande, om att fungerar det inte så får vi
väl starta upp de särskilda undervisningsgrupperna igen, mycket märkligt. Här
handlar det om barn, levande individer. Det tar tid att upparbeta fungerande
enheter. Det är inte som att byta skor när man fått skavsår på hälarna.

Det politiska beslutet är fattat i demokratisk ordning och även om vi tycker
att det var ett felaktigt beslut, så kan vi inte göra annat än att acceptera. Vi
måste nu på alla sätt arbeta för att nedläggningsbeslutet inte får negativa
konsekvenser för våra barn och ungdomar. För med målsättningen att vi skall ha
Sveriges bästa skola i kommunen, så kommer det efter det här beslutet, att
ställas betydligt högre krav på den ordinarie skolan.

Kenneth Hardy Axelsson (FP), Mariette Fröberg (FP), Christina Sundsmon (VDM),
Maria Dubari (KD), Göran Juthe (KD) och Anders Sjöberg (V). Samtliga är
ledamöter eller ersättare i barn- och utbildningsnämnden i Västerviks kommun.

Västerviks-Tidningen, 2011-10-10

http://www.vt.se/opinion/debatt/?articleid=6113928